Efter eländet i träsket hittade jag tillbaka på rätt spår igen. Omvägen kostade mig 3 extra kilometer. Denna gång väljer jag att ha överseende med min navigationsmiss och ser istället positivt på den extra träning träsket så generöst erbjöd.
Efter 13 000 meter ute i Hemus-spåren var jag i mål och välbehag efter att ha övervunnit de trixiga spåren infann sig. Ordentlig strechning och sen in i bilen och hem till stugan. Trodde jag.
Jag öppnar min ryggsäck och en olustig känsla obehag attackerar.
– Var.är.bilnyckeln!?Som om inte träsket vore elände nog. Min Litepac-ryggsäck som hade fått förtroendet att förvalta bilnyckeln hade blåst mig fullständigt. Istället för att hitta en nyckel hittade jag ett hål. Totalt mörker. På en sträcka av totalt 13 000 meter, med 2 meters bredd på stigarna i snitt, hade jag inte mindre än 26 000 kvadratmeter att söka av. Detta inklusive ett fördömt träsk.
För att göra en lång sökhistoria kort. Jag tillkallade hjälp för att söka av terrängen och hittade helt otroligt nog nyckeln efter 3 km = 6000 kvadratmeter terräng. Obeskrivlig lycka!
Väl hemma inser jag att min knappt ett år gamla ryggsäck hade gett upp på mer än ett ställe.
Sanslöst värdelöst.
Min jakt på ny BAMM-ryggsäck börjar här, tips mottages varmt!
Litepac – Oh, Thank Hell!/Mathias
Inlägg
