:( :) :(

Dagens planerade badminton uteblev och ersattes av naggande söndagsångest. Och vad är bättre medicin mot allt(!) om inte löpning.

Jag spände på mig mina Salomon Speed Cross 2, baxade på mig 3 lager tröjor, 2 par tights, dubbla handskar, buff, buff (ja, två), pannlampa och gav mig ut i friska minusgrader.

Efter bara några steg kände jag mig genast bättre till mods och med fredagens lyckade pass i färskt minne var den planerade sträckan på 10km en baggis.

Men. 3 kilometer senare fick jag närmast krampkänning i båda smalbenen och löprundan var definitivt över.

Kanske hade jag gått ut för hårt? Kanske hade jag strechat för dåligt? Kanske är dollarkursen för låg?! Vad vet jag – ONT gjorde det i alla fall.

Med svansen mellan benen fick jag vanka mig hemåt igen.
Vilket fantastiskt bottennapp...

/Mathias

Imorgon: Badminton +16km löpning?

Som rubriken skvallrar så sitter jag och funderar över möjligheten att undvika åka kollektivt och istället springa till morgondagens badmintonmatch i Frescatihallen. 8km dit och gissningsvis lika långt hem igen. Bara en tanke 02.19...



/Mathias

Säsongens första mil

När jag för några år sedan fastnade för löpning vilade det något magiskt över att springa 1mil – 10 000 förbannade meter. Nu känns det mer som ett nödvändigt ont. En psykisk och fysisk tröskel att kravla sig över i början av varje säsong.

Igår kväll bestämde jag mig för att jag var redo och i ett hyfsat tempo om 10–11km/h var milstolpen passerad. Superskönt(!) ...ända till 10 sekunder från mål då jag trampade snett. Snacka om att tappa FOKUS! Den berörda foten har dessutom varit inblandad i ett badminton-trauma tidigare under året, så jag har inte tid, råd och lust med fler lustiga komplikationer.

Idag spelade jag trots detta inomhusfotboll, det är så kul och svårt att låta bli! Foten höll samman så jag antar att jag är "safe" tillsvidare. :)

/Mathias – Nornornas utmanare

Isbrytaren i skogen

I storstan bjöd helgen på två fina kvällslöpningar och en skön 4-0 vinst i korpfotboll.
Snön bjuder på mjukt skönt underlag men också bra motstånd i de opistade löpspåren. Jag känner mig som en livs levande ISBRYTARE när jag plöjer mig fram! Typiskt cool.


Fredagens löpsträcka – Lidingöbron tur och retur


Vinnarna i 'Arbeitsverein'.




Söndagens löpsträcka reviderad pga. "något" mer snö än beräknat.



186 dagar kvar..

/Mathias

Mer stakning…

Idag avverkades 30k stakning i ett ganska kallt Söderköping, snittade 4.42 min/km.

/Mikael

Stakning på nysnö

ÄNTLIGEN kunde jag ta upp förberedelserna inför Öppet spår. Den efterlängtade nysnön var välkommen och idag blev det 21 enformiga varv på enkilometers-slingan i Petersburg (Söderköpings SK) och jag ska medge att det känns att det var två veckor sen sist - är helt slut i armar, axlar, rygg och mage.

Med andra ord är Team NOLLKOLL nu även preppade för snö i Björkliden i höst. Inget får lämnas åt slumpen.

/Krampkungen aka Mikael

Utforskningen fortsätter

Måndag kväll och kroppen vill inget hellre än att dö.

Ägg, gröt, fiberknäcke, texmex chips, energybar... och en powernap sätter mitt tröga maskineri i rullning. Mitt tredje pass på Hälsans Ö (=Lidingö) går norrut i riktning mot min nya träningsarena – Ekholmsnäsbacken. Backen med sina 80 meter fallhöjd var rar och så, men inte direkt kaxig i jämförelse med Nuolja & Co.





Knappt 8 km och ganska behagligt i lätt snöfall. Men jag känner mig ensam. Var är alla hälsosamma människor på Hälsans Ö? Hittills har jag inte sett till en enda motionär.



/Mathias – Ensam i mörkret

Feber och EPA-traktor

Efter att ha spenderat fredagen i sängen med 39 graders feber så var jag tillbaka på benen igår. Lördagen blev därför lugn o beskedlig.

Stumma ben som höll drygt 5.14 tempo.

Idag kände jag mig mer fit-for-fight och gav mig på att köra lite "wax-on-wax-off"-träning i det strålande solskenet. Men nu håller det ju inte att skriva "fönsterputsning" i träningsdagboken, så jag avverkade 7 km i ett öde Söderköping. Det enda upplyftande som hände under det 36 minuter långa passet var att jag fick lyssna på ett dovt dunkande, av vad jag tror var den här låten, i en förbipasserande EPA. Made my day.

Till Söderköping och tillbaka…

… och hastigheten.

Nu ska det sovas.

/Mikael

Fredagkväll 23:00

Istället för att socialisera med min bror som besöker över helgen så ger jag mig ut och springer mitt i natten och skrämmer stackars tonåringar som vandrar ensamma i ute mörkret. Vem har jag blivit? Vad har 2 rundor BAMM egentligen gjort med mig?

8 kilometer och en ännu starkare önskan om ett par IceBug (alternativ tö) blev dagens skörd.



Måste även delge att min kära bror tipsade om en billig på prenumeration av Illustrerad Vetenskap som till priset av två nummer (70kr) ger en GPS-locator (värde 599kr).
Denna nätta apparat på 50 gram gör att jag slipper rita upp mina rundor manuellt i fortsättningen. Fantastiskt! Utvärdering och resultat följer.



Nu kära vänner väntar skönhetssömn och söta drömmar om... BAMM!

/Mathias

BAMM-uppladdningen har börjat…

… nu även i Camp Söderköping.



Efter att ha stakat i skidspåret hela vintern inför Vasaloppet så var det dags att snöra på sig löparskorna. Stakningen har jag hyfsad fason på vid det här laget (ser fram emot att klara av den sista fjärdedelen i min första Svenska klassiker) – men löparsteget däremot, det är någonting helt annat.

De första tre kilometerna gick bra men sen stumnade benen och framförallt knäna. Det är med andra ord hög tid att komma igång med BAMM-träningen på allvar OCH inte minst för att kunna hålla jämna steg med Mathias i år (förra år var B E D R Ö V L I G minst sagt).

Det blev till slut 8 kilometer – vilket känns OK för att vara premiärturen.

Känns bra att nu äntligen kommit igång på "allvar".

/Mikael

2011 års första löppass

... Och tillika det första löppasset på över 160 dagar.




Efter en rejäl vurpa, flera nära-döden-upplevelser samt nya hål i byxor och handskar, har jag avverkat (läs halkat) knappt 7 km och mitt första löppass sedan BAMM 2010. Dessutom på helt outforskad mark i mitt nya grannskap i den kungliga storstan. Jo det är sant! Team NOLLKOLL har utvidgat träningsterritoriet från Söderköping i syd till Stockholm i norr. Detta enbart för att kunna nöta Lidingöloppet varje dag och ha nära till skidbacke. Nåväl, skönt att vara på bana!

Är det för tidigt att önska sig ett par IceBug av jultomten?

/Mathias