Svaninvasion på pass pre surf

Nattlig svaninvasion av Lidingö under gårdagens pass. Mina skräckinjagande, fluorescerande skor fick den enfärgade fienden att retirera.

Tillbaka från Dalarna och hemma på hälsans ö igen, men bara för mellanlandning. Snart far jag söderut för att testa på vågsurfing(!) i Frankrike. Kan inte tänka mig bättre uppladdning för BAMM.

Efter ett par dagars vila kände jag igår lite lätt på formen. Trots latent smärta i smalbenen så känns kroppen i relativt god form. Skulle jag springa ett knattelopp på 5km skulle jag regera! Men hur jag presterar i fjällen vill jag inte riktigt tänka på än. Ge mig en veckas surf först...

/Mathias

Mathias i Dalarna, del 3

Efter eländet i träsket hittade jag tillbaka på rätt spår igen. Omvägen kostade mig 3 extra kilometer. Denna gång väljer jag att ha överseende med min navigationsmiss och ser istället positivt på den extra träning träsket så generöst erbjöd.

Efter 13 000 meter ute i Hemus-spåren var jag i mål och välbehag efter att ha övervunnit de trixiga spåren infann sig. Ordentlig strechning och sen in i bilen och hem till stugan. Trodde jag. Jag öppnar min ryggsäck och en olustig känsla obehag attackerar.

– Var.är.bilnyckeln!?

Som om inte träsket vore elände nog. Min Litepac-ryggsäck som hade fått förtroendet att förvalta bilnyckeln hade blåst mig fullständigt. Istället för att hitta en nyckel hittade jag ett hål. Totalt mörker. På en sträcka av totalt 13 000 meter, med 2 meters bredd på stigarna i snitt, hade jag inte mindre än 26 000 kvadratmeter att söka av. Detta inklusive ett fördömt träsk.

För att göra en lång sökhistoria kort. Jag tillkallade hjälp för att söka av terrängen och hittade helt otroligt nog nyckeln efter 3 km = 6000 kvadratmeter terräng. Obeskrivlig lycka!

Väl hemma inser jag att min knappt ett år gamla ryggsäck hade gett upp på mer än ett ställe. Sanslöst värdelöst. Min jakt på ny BAMM-ryggsäck börjar här, tips mottages varmt!





Litepac – Oh, Thank Hell!

/Mathias

Mathias i Dalarna, del 2

Ok, dags att bjuda på sig själv...



Fortsättning följer...

/Mathias

Födelsedagspresent

Innan vi fortsätter följetongen från Dalarna måste jag bara visa vad mina syskon gav mig i födelsedagspresent för några veckor sedan. Med grundlig research har dom satt ihop ett utomordentligt energiförråd som också kompletteras av hygienartiklar såsom en ihopfällbar tandborste på blott ett par gram. Inte dumt va? :)



/Mathias

Mathias i Dalarna, del 1

Med 32 dagar kvar till BAMM, är jag för veckan stationerad i Mora där träningsmöjligheterna tycks vara oändliga såväl som fantastiska. Ortens skidstadio Hemus, som jag upptäckte förra året stod kvar även i år och blev min första anhalt på schemat.

Hemus. Fina mjuka spår i duktigt kuperad terräng och vacker natur, kunde omöjligt vara en bättre morot för en träningssugen löpare. Ett spår på 10 kilometer och 6 kilo i ryggsäcken kändes som ett alldeles perfekt upplägg.

Men någonstans här gick det lite galet...

Jag möttes först av denna fullkomligt odrägliga terräng; en halv kilometer kvicksandsterräng á la Dalarna...



För att 10 minuter senare inse; jag är vilse...



Fortsättning följer...

/Mathias

Gilla läget

Av olika anledningar hade jag, söndagen 10 juli, inte slutfört ett enda träningspass sedan Team Nollkolls träningsläger som avslutades 12 juni. Vi snackar alltså om 1(!) månads totalt träningsuppehåll. Detta i en tidpunkt då bara finliret av formtoppen borde återstå inför den stora prövningen i Björkliden.

Hur många förklaringar som än finns, hjälper dom oss föga uppför backarna i fjällen, så därför är det bara att bita i den sura Maxim-gelen och gilla läget!

Ekholmsnäsbacken först ut. Cykling ett par kilometer dit som uppvärmning, sedan 1, 2, 3, 4, 5, 6 gånger upp och ned. Ryggsäck med 6 kilo ballast. Resultat; matt Mathias.






Sista bilden visar den nyfikne polishelikopter som flög i åttor över skidbacken för att inspektera galningen som i hettan, frenetiskt jagade höjdmeter.

/Mathias

Tre varv med Yxan

Det blev tre täta varv i Yxbacken på lunchrasten idag – upp/ner - upp/ner - upp/ner – pust! Med darrande ben tog jag mig tillbaka till Norrköping och väntande matlåda.

/Micke